Söt
Jag har blivit kallad söt ibland. Japp! Det jag har funderat på nu, angående det, är hur motbjudande jag tycker att det är när någon kallar mig det. Jag vet inte varför. Det senaste året har jag strävat efter att vara söt, jag undrade varför jag inte var det.
Men nu, när pojkar kallat mig söt, kan jag bara skratta åt dem. För mig låter det konstigt. Då tänker jag, är det för att jag har något fel på min självkänsla och inte ser mig som söt? Eller är det för att jag ser det som en klyscha pojkar säger till osäkra flickor för att få dem i säng? Beror mina protester på att jag inte vill vara söt, eller för att jag undrar vad fan det är som är sött med mig?
På Sticky var det en kille som först sa att jag dansade bra. Okej. Sen sa han att jag hade snygga skor. (Que fuck?) Och sedan att jag var den sötaste tjejen där; hade jag kunnat, så skulle jag spytt på honom där på fläcken och bett honom att dra.
Se dessa gifs, för olika emotions jag tycker beskriver detta bra:
*går iväg från snubben*
För det första var det fjolligt att han gav mig så många komplimanger, för det lät inte uppriktigt. Det lät inövat och gav intrycket av att han ville köpa mig med smicker. För det andra.... Näh, jag menar, såhär nu; uppfattade jag det på det viset för att det var så, eller för att jag igentligen, under min inre säkerhet, ändå är osäker?
Alltså, den här killen har inte skakat om min värld, utan jag bara spekulerar lite. Haha, jag verkar ju helt obsessed med denna.... Anders, hette han, men så är inte fallet, utan jag är snarare obsessed med min reaktion på ordet "söt". Jag undrar helt enkelt om det är fel på mig eller om jag bara reagerar utefter min bild av pojkar.
När man läser detta verkar ju jag helt sjukt osäker. Jag vill att ni som läser ska ha i baktanken att jag inte går i åttan längre, då jag var sådär, utan jag har en hel del confidence. Tack för mig!