Gömmer mig

Just nu är jag som Loke, om man säger så: Hatar allt. Varför? Jag fick inte min morgon. Men tror att jag snart har återhämtat mig från förlusten.


Hade en läskig efter mig igår.

Allt började med en kaffe på bryggan med Carro i måndags. En fin dag för catching up. Plötsligt kommer två killar fram till oss, varav en ter sig flörtigt mot mig. Han ville ge mig sitt nummer och jag bara "Whatevah, kommer inte höra av mig men modigt att gå fram och prata" (tänkte så alltså, inget jag yttrade). Så ville han ha en kram och jag bara okeeeej, det är ju oskyldigt och helt okej. DOCK - här blir det lite läskigt - Han försökte pussa mig. EWW! Jag bara vände bort ansiktet och mina ögon skrek "HJÄLP!!"
Sen gick han, och jag trodde att han var ute ur mitt liv för evigt. Där trodde jag fel! Igår, tisdag, på morgonen fick jag ett 7 meter långt SMS där denna snubbe skrev hur gullig han tyckte jag var, hur min personlighet var så fin, hur han inte hade kunnat sova för han tänkte på mig, hur han var tvungen att leta upp mitt nummer på morgonen och hur han ville umgås mer med mig, + 1000 "<3"
Jag freakade ur TOTALT! Satt och skrek/pep lite, och letade efter en människa som kunde höra mig och hjälpa mig ur paniken. Berättade för ett antal vänner i min panik. Fattar inte hur jag vågade åka till stan sen med Emma, men det gjorde jag. Då fick jag ett SMS från snubbens polare som var med på bryggan som bara "Hej, det var längesen! Hur är läget?/namn". För det första - Det var inte längesen, det var dagen innan. För det andra - Sådär skriver man till folk man känner eller har umgåtts med, den killen hade jag ALDRIG pratat med innan. Hittills har jag inte svarat på nåt SMS. Snubben försökte ringa mig två gånger, men jag slängde iväg mobilen när det hände.
Han skickade ett till SMS och bara "Säg bara vad du tycker, var ärlig, så lämnar jag dig ifred om du inte vill"
Skickade då ett sms på kvällen och sa att jag inte haft mobilen på mig, skrev att jag inte var tillgänglig. Så blev av med honom till slut (dock att han typ försökte hålla igång en SMS-konversation trots att jag sa nej)

Så, jag levde hela tisdagen i extrem paranoia och rädsla. Tycker att han var jävligt stalkig och obehaglig. Tack för mig!

Just det, snubben skulle vara i stan i två veckor, får hoppas att han aldrig får syn på mig
Allmänt | | Kommentera |
Upp